Föreningar i samverkan i Rönö


Sommaren 2019 är 300 år sedan rysshärjningarna drabbade delar av den svenska ostkusten. Under sommaren år 1719 plundrade den ryska härjningsflottan från Gävlebukten till Norrköping. Under 41 dagar brändes ett flertal städer, gods och bruk ner och 20 000 människor blev hemlösa. De ryska aktiviteterna längs kusten ingick i tsar Peters plan att försöka pressa Sverige i de pågående fredsförhandlingarna för att få ett slut på Stora nordiska kriget. Kollektiva minnen och berättelser från dessa händelser lever kvar i skärgården och berättas än idag.


















Det pesthärjade och krigströtta Norrköping drabbades mycket hårt och hela staden plundrades och brändes ner av ryska och svenska soldater. Härjningarna fick stora konsekvenser för staden för lång tid framöver.


Norrköpings stadsmuseum uppmärksammar denna tragedi med en utställning om Rysshärjningarna i Sverige. Utställningen är inlånad från museet HAMN i Nacka med tillägg om Norrköpings roll i härjningarna.


Rysshärjningarna kallas ryska flottans terroraktiviteter mot svensk civilbefolkning längs svenska östersjökusten samt expeditioner och strövkårer inåt landet under de sista åren av stora nordiska kriget, 1719–1721. Avsikten var att tvinga svenska regeringen till eftergifter i fredsförhandlingarna på Åland. Sveriges representant Georg Heinrich von Görtz förhalade i förhoppning om militärt stöd från  England. Peter den store eftersträvade ett slut på kriget för att i stället inrikta sig på att reformera Ryssland.


I slutet av juni månad sammanstrålade ryska högsjöflottan från Reval och galärflottan från Åbo vid Hangö. Den 28 juni avseglade galärflottan mot åländska Lemland medan linjeskeppen bildade en skyddslinje längre söderut för att skydda galärflottan mot den engelska eskader, under amiral John Norris som patrullerade i södra Östersjön.


Den 10 juli var alla förberedelser klara och galärflottan lättade ankar. Den bestod av bortåt 30 linjeskepp, omkring 140 galärer, en mängd transportfartyg och skärbåtar med bortåt 40 000 man ombord. Den 11 juli nådde flottan Söderarms skärgård och Kapellskär där den delade upp sig i två avdelningar, en nordlig och en sydlig avdelning.


Norra avdelningen


Den norra avdelningen under Peter von Lacy brände ner Öregrund och Östhammar, men även bland annat Forsmarks bruk och Lövstabruk. Målet med operationen var att bränna Gävle, något som man trots upprepade försök misslyckades med då Fredriksskans fästning och 1 000 man ur Jämtlands dragonregemente bjöd hårt motstånd. På återvägen anföll och brändes även Norrtälje.


Södra avdelningen


Den södra avdelningen under Feodor Apraxin drog sig långsamt söderöver genom Stockholms skärgård under det att Yxlan, Blidö, Ljusterö, Norröra, Söderöra och Rödlöga brändes och plundrades. Vid Svartlöga lyckades de inte landstiga då de utsattes för träffsäker eldgivning från lokala säljägare.

Vågen av plundringar fortsatte söderut via Husarö, Östra Lagnö, Ingmarsö, Svartsö, Möja, Harö, Eknö och Sandhamn. Vid Vårholma gjorde man ett uppehåll för att utröna ifall ett anfall mot Fredriksborg och Vaxholms fästning var möjliga. Apraxin valde att inte anfalla utan fortsatte i stället vidare söderut och brände Djurö, Runmarö samt herrgårdarna Brevik och Fågelbro.

Den 15 juli nådde Apraxins avdelning det första militära motståndet vid Dalarö skans. Istället för att anfalla fästningen valde han att göra en framstöt mot Stockholm via Baggensstäket. Den 16 juli anföll en mindre styrka på cirka 500 kosacker och infanteri de svenska ställningarna vid Baggensstäket. De fann emellertid sundet spärrat av de tre svenska galärerna Svärdfisken, Jungfrun och Draken samt kanonpråmen Svarta Björn. Anfallet slogs tillbaka, men ryssarna lyckades bränna Boo och Beatelunds herrgårdar.[5]

Den ryska flottan fortsatte mot Gålö, Ornö, Muskö och den ekonomiskt viktiga järngruvan på Utö. Den 21 juli nådde de fram till Södertälje där en svensk kavalleristyrka om endast 500 dragoner under Carl Gustaf Bielke genom smärre drabbningar hindrade 4000 ryssar att ta sig in i Mälaren. Delar av Södertälje brändes dock ned av ryssarna. Den 23 juli brändes Trosa och dagen därpå även Nyköping trots hårt motstånd av svenska styrkor under den polskfödde generalen Krzysztof Urbanowicz. Efter några dagars återhämtning seglade den ryska galärflottan den 30 juli upp för Motala ström och brände Norrköping.


Källor:

rysshärjningarna.se, Norrköpings Stadsmuseeum,Wikipedia